Vad jag ser

Vad jag ser

Mina betraktelser.



Det här är en blogg som startade i en lång skrivkramp. En dag rasade alla mina ord ner från papperet och jag fann mig sittandes i en hög av bokstäver och visste inte hur jag skulle foga ihop dem. Ibland plockade jag upp dem en och en, höll upp mot ljuset men kunde inte minnas hur jag skulle fortsätta. Ibland kupade jag händerna och höll dem. Som vatten sipprade de mellan mina fingrar.

Jag tänker att den här bloggen är min väg tillbaka till orden. Jag skriver om vad jag ser och de tankar det väcker hos mig.

Och lite annat smått och gott.


( Bilderna i bloggen är mina egna. Vill du använda dem på något sätt; hör av dig till mig. )


Allt gott!


Fortsättning följer...

BetraktelserPosted by Vad jag ser Wed, February 11, 2015 11:37:06
Jaha.

Så har det gått lite fort igen. Skottat på i januari månad och in i februari. Förkylningen och bihålebesvären kommer som ett brev på posten. Ett ganska stort ett, som slår undan benen på mig. Så nu har jag besökt vårdcentralen och fått medicin.
Läkaren gjorde processen kort, jag var där mindre än tio minuter; incheckning i receptionen och kort stund i väntrummet inräknat. Men det fanns inte mycket att säga, jag hade sagt allt redan i telefonen, vis som jag tyvärr är av tidigare erfarenheter. "Jag vill egentligen inte ha någon medicin", sa jag. "Men jag tror att jag måste." "Jag förstår vad du menar", sa läkaren, som också var vis av erfarenheter och bara kunde konstatera att jag hade rätt i mina farhågor. ( Men jag tror aldrig att ett läkarbesök gått så snabbt någon gång. )

Så idag har jag bestämt att det är en dag då jag ska vara snäll mot mig själv. Vila och vila i den tanken. Jag ska gå omkring i pyjamas och morgonrock och ligga på sängen och soffan och ta det lugnt. Läka. För efter att ha gått och dragit på det här i nästan fyra veckor vill jag gärna komma tillbaka på banan igen.

Och så tittar jag mig omkring i sängen i vilken jag just krupit upp efter frukosten och efter att ha vinkat hej då till familjen som ska ut i det vackra vädret. Vad ligger här bredvid mig? Pennor, böcker ( fyra stycken: Susanna Alakoskis Oktober i Fattigsverige, Elisabeth Rynells Skrivandets sinne, Bruno K Öijers Och natten viskade Annabelle Lee och Shaun Tauns oerhört vackra barnbok Det vackra trädet ) varav åtminstone två av dem ingår i min kurs och som jag tänker mig att jag ska passa på att läsa i nu. Vidare ligger där en lunta med texter som ska läsas och ges respons på till nästa vecka och en skrivbok för att jobba vidare med mina egna texter när jag har gjort det. Och i knäet har jag datorn med oändliga möjligheter till jobb och saker som behöver göras.

Börjar se ett mönster... Ett mönster som är så välkänt för mig att jag knappt kan urskilja det. Ungefär som tapetmönster på väggarna, man slutar se blommorna till slut.

En fråga väcks i mig: Det är väl inte vila?

Vila och läka är väl att ligga i sängen och läsa och sova och slumra och vänta ut...
Eller?

Ja, jag är en slow learner, helt enkelt. Eller bara en själ som vill så mycket!