Vad jag ser

Vad jag ser

Mina betraktelser.



Det här är en blogg som startade i en lång skrivkramp. En dag rasade alla mina ord ner från papperet och jag fann mig sittandes i en hög av bokstäver och visste inte hur jag skulle foga ihop dem. Ibland plockade jag upp dem en och en, höll upp mot ljuset men kunde inte minnas hur jag skulle fortsätta. Ibland kupade jag händerna och höll dem. Som vatten sipprade de mellan mina fingrar.

Jag tänker att den här bloggen är min väg tillbaka till orden. Jag skriver om vad jag ser och de tankar det väcker hos mig.

Och lite annat smått och gott.


( Bilderna i bloggen är mina egna. Vill du använda dem på något sätt; hör av dig till mig. )


Allt gott!


Farväl till vintern?

BetraktelserPosted by Vad jag ser Mon, February 23, 2015 09:57:31
Om inledningen till vintern, det vill säga hösten och senhösten, den här gången kändes lättare än på mycket länge så känns utgången ur den än tyngre. Segt och långdraget - som en tröttsamt envist förkylning.

Om vi anade vår i luften de senaste dagarna när det inte bara droppade utan rann från taken och solen sken från en klarblå himmel medan småfåglarna förhoppningsfullt drillade glädjesånger från närliggande buskar och träd så är det svårt att frammana den känslan idag. Snön yr över trädgården i omväxlande storlekar på snöflingorna och jag behövde bara öppna ytterdörren så smet en kall nordanvind in i hallen. Det tog tid att locka ut den och den lämnade ett spår av snö och kyla efter sig.



Jag ser ut genom fönstret på det som återstår av vår stora, ståtliga tuja som inte klarade den torra, heta sommaren som var. Nu är det enda som finns kvar av den några kala stammar varpå klematis och klängrosor ska klättra så småningom. Jag kan se dem framför mig och försöker att inte tänka på att det kommer att dröja några år innan de vuxit sig så stora att de täcker stammarna.
Jag försöker tänka bort allt det vita och de rödbruna tujaresterna som blivit kvar på snötäcket runtom och i stället frammana trädgården som den ser ut sommartid. När det vita ersatts av grönt och det surrar i luften av liv och ljud och liljorna, pysslingkragen, borstnejlikorna, rosorna sätter sin färg över rabatten. När vi kan luta oss tillbaka efter en soldränkt dag och dra in luft i lungorna och sakta andas ut. Och jag tänker snart. Snart, snart, snart...