Vad jag ser

Vad jag ser

Mina betraktelser.



Det här är en blogg som startade i en lång skrivkramp. En dag rasade alla mina ord ner från papperet och jag fann mig sittandes i en hög av bokstäver och visste inte hur jag skulle foga ihop dem. Ibland plockade jag upp dem en och en, höll upp mot ljuset men kunde inte minnas hur jag skulle fortsätta. Ibland kupade jag händerna och höll dem. Som vatten sipprade de mellan mina fingrar.

Jag tänker att den här bloggen är min väg tillbaka till orden. Jag skriver om vad jag ser och de tankar det väcker hos mig.

Och lite annat smått och gott.


( Bilderna i bloggen är mina egna. Vill du använda dem på något sätt; hör av dig till mig. )


Allt gott!


Bortgång

BetraktelserPosted by Vad jag ser Wed, September 30, 2015 13:03:49

Idag är det sex år sedan min mamma gick bort.

Sex år sedan jag och mina systrar gick in genom sjukhusets portar till onkologen - som vi gjort så många gånger förr - och klev ut till en annan värld.

Världen sov då. Det var den tiden på natten då man nästan kan börja tala om morgon men fortfarande mörkt och inte så kallt, trots årstiden.

Men det var en annan värld vi klev ut i. Tillvaron hade roterat. Linsen fokuserat om. Och trots att allt såg likadant ut runtom oss var den inte alls densamma.

Jag minns hur tydligt det blev på vägen hem flera timmar senare i starkt solljus och med mötande bilar. Vi for förbi samma åkrar, ängar, hus, lador, vattendrag som jag passerat så många gånger i mitt liv att jag nästan skulle kunna köra den vägen med slutna ögon och ändå peka ut var allting har sin plats. Nu var allting så annorlunda. Trots att ingenting förändrats och trots att allting såg likadant ut var världen en annan. Jag såg på människorna i bilarna vi mötte, hur de fällde ner solskydden, blinkade ut, körde om. Höll sina händer på ratten.
Och jag tänkte att för dem är det här en vanlig dag, som vilken annan som helst.



Tänk att det kan vara så. Och tänk att just samma sak händer någon annan just i den här stunden när jag sitter i strålande septembersol och skriver och just när du läser det här, vilken tid på dygnet det nu än är.





Egentligen hade jag tänkt publicera en annan text här idag. Till minne av mamma och till hyllning av det liv som faktiskt pågår hela tiden. Men den får vänta till en annan gång.