Vad jag ser

Vad jag ser

Mina betraktelser.



Det här är en blogg som startade i en lång skrivkramp. En dag rasade alla mina ord ner från papperet och jag fann mig sittandes i en hög av bokstäver och visste inte hur jag skulle foga ihop dem. Ibland plockade jag upp dem en och en, höll upp mot ljuset men kunde inte minnas hur jag skulle fortsätta. Ibland kupade jag händerna och höll dem. Som vatten sipprade de mellan mina fingrar.

Jag tänker att den här bloggen är min väg tillbaka till orden. Jag skriver om vad jag ser och de tankar det väcker hos mig.

Och lite annat smått och gott.


( Bilderna i bloggen är mina egna. Vill du använda dem på något sätt; hör av dig till mig. )


Allt gott!


En begynnande höst

BetraktelserPosted by Vad jag ser Wed, September 16, 2015 11:01:49


Det har blivit höst nu.

Jag har tagit en lång och välbehövlig paus från bloggen. Det är som att när vi träder in i sommaren tar ett annat liv vid. Vi blir mer aktiva, ordnar grillkvällar, åker på semester och till vänner och släktingar, till stranden - påtar i trädgården - om man har någon. Vi blir mer utåtriktade. Ljuset och värmen påverkar oss. Uppfyller oss.

Och mörkret och kylan har motsatt effekt.

Nu hårddrar jag kanske det hela lite. Men när mörkret kryper inpå husknuten och regnet slår mot rutan är det helt naturligt att vända sig också inåt. Att slå på grillen är inte det första som kommer i tanken. Det känns mer naturligt att plocka upp en bok, en stickning som legat i korgen och blivit dammig, en målarpensel som stelnat i augustivärmen, sätta igång en film eller sparka igång en blogg igen.




Jag fortsätter skriva den här hösten.
Jag har hittat en tråd som jag nystar i och den leder mig vidare och vidare.

För det är jag tacksam.

Det är som att skrivandet är en slags ton i mig. Som guidar mig ibland, håller mig upprätt andra gånger, går bredvid mig, vid min sida. Vinkar åt mig då och då, håller mig i handen.
Jag undrar om man kan säga att den är ett slags tonus?


Nu när jag skriver det här om tonen kommer genast Werner Aspenströms ( länge trodde jag att det var Alf Henrikssons ) inledande rader för mig:

Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.

(...)

Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse...



( Ur Hypnos för människoharar. )



Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.